Tideland

Såg en filmen Tideland från 2005 igår som är baserad på Mitch Cullins bok. Läste att någon jämfört den med Pans Labyrint så jag hade förväntat mig bättre. Den här filmen fick mig att nästan hela tiden må dåligt, och reggisören Terry Gilliam säger i inledningen av filmen att vissa kommer att älska den medan andra inte alls kommer att gilla den eller inte alls vet vad de ska tycka.

Filmen började inget vidare och blev bara värre tyckte jag. Man får se hur Jeliza-Rose mamma dör av en överdos, och hur hon och pappan flyttar till farmors hus på prärien. Där så sitter han mest i en stol och är på "semester" på det heroin som Jeliza-Rose hjälpt till att fylla på i sprutan till honom. Hon får utforska omgivningarna själv med sina dockhuvuden och träffar lite underliga och skrämande grannar.

Skulle nog behöva en riktig "må bra film" nu istället. Bra skådespelarinsatser i filmen gör inte att jag mår bättre. Inget jag rekomenderar någon att se alls! Tycker inte om när barn mår dåligt, och den här tjejen har det inte lätt *urk* Känns lite bättre så här dagen efter, men igår kväll när jag skulle sova funderade jag på varför jag sett den över huvud taget.

I en recension läste jag följande: "På många sätt är det också det faktum att man tillåts se allt med Jeliza-Roses ögon som gör att man står ut till slutet. Tideland är nämligen ingenting för den som har en känslig mage och även för den som vet sig tåla en hel del kan filmen erbjuda en och annan magstark scen. Ja, detta är en varning. "