Läste ut boken Mandarinstunder av Lilian Bäckman på tåget i fredags. Det är skrivet i dagboksform så de korta styckena med en dag på varje sida passade bra för tågresor.
"Du behöver inte ha träffat den framlidne katten Zeb Macahan. Du behöver inte ens vara djurvän. Men du måste hata döden. Eller åtminstone inte förstå den. Att leva i nuet är dödligt. Det här var på riktigt och det var fanimej inte roligt.
Hur långt är ett sorgeår? Kan man överleva någons död? Har djur en själ? Fuck you. Jag tar reda på det själv!"
Vissa delar av boken får mig att sitta med tårar i ögonen, andra delar får mig att snabbläsa och skumma långa stycken. Boken var lite seg i mitten, men jag gillade den tros det.
1 2 3 4 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar