Köpte filmen Till vildingarnas land från 2009 för ett tag sedan. Såg den tillsammans med barnen som längtat."Nioårige Max rymmer hemifrån och seglar över havet för att bli kung över ett förunderligt rike med jättelika, luddiga Vildingar – men att vara kung kanske inte är så bekymmerslöst som det ser ut! Filmaren Spike Jonze regisserar en magisk och visuellt överraskande version av Maurice Sendaks hyllade klassiker som utforskar den glada och vilda lek i tid och rum som vi kallar barndom."
Barnen tycke filmen var lite väl sorglig, och det är en hel del känslor i filmen. Max och monstren leker och har kul, men det är sorgligt ändå. Kanske inte så mycket en barnfilm som en film för de vuxna som läste boken som barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar